Jag hittar ett utkast till ett blogginlägg som aldrig blev av, från juli 2010. Så här står det:
En gång för flera år sedan var jag med min familj och såg pjäsen Det allra viktigaste på Unga Klara. Fortfarande är det min allra största teaterupplevelse. Någonsin. Idag, när jag har varit på besök på Gålölägrets dopgudstjänst och träffat både sonen och dottern som arbetar där som ledare, kommer jag att tänka på vad det egentligen är som är det allra viktigaste i livet. För mig är det de, förstås, de båda barnen. Och så alla andra människor som står mig nära.
En gång för flera år sedan var jag med min familj och såg pjäsen Det allra viktigaste på Unga Klara. Fortfarande är det min allra största teaterupplevelse. Någonsin. Idag, när jag har varit på besök på Gålölägrets dopgudstjänst och träffat både sonen och dottern som arbetar där som ledare, kommer jag att tänka på vad det egentligen är som är det allra viktigaste i livet. För mig är det de, förstås, de båda barnen. Och så alla andra människor som står mig nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar