Dagen börjar med väder som är själva sinnebilden av skånevinter. Det är fuktigt i luften, mitt emellan dimma och duggregn, och det blåser snålt. Fukten kryper innanför vinterjackorna på maken och mig när vi promenerar till nybyggda Domkyrkoforum bredvid Domkyrkan. Som en jättestor mässingsstrut tittar den ut och upp på Domkyrkans fasad. Ganska oväntat, men också ett nytt och lite spännande inslag i den gamla stadsmiljön runt den gamla domen. Ett spännande möte mellan det urgamla och det nya. Mellan den gråmurriga stenen och den mässingsglänsande fasadplåten.
Vi går vidare mot Lunds konsthall, en byggnad som säkert väckte en del starka känslor då den tillkom i slutet av 1950-talet. Nu står den som en vacker klenod på det gamla torget och det är svårt att tänka sig vackrare entrédörrar och ett mer ändamålsenligt utställningsrum. Behållningen av den utställning som pågår just nu (Möte med Hill. Malmö konstmuseum i urval) tycker jag är Ann-Sofi Sidéns videokonstverk Mitt land. Det beskriver den 38 dagar långa resa till häst mellan Stockholm och Wanås i Skåne som konstnären gjorde för några år sedan. Varje resdag finns med som en minuts film, så efter 38 minuter börjar det om. Vilsamt och spännande på samma gång. Resans långsamma tempo gör att även jag som konsthallsbesökare får syn på nya sidor av mitt eget land.
När jag passerade den fina platsen utanför Domkyrkan i skymningen såg jag att bänkarna som stod där var vackert belysta underifrån. Jag såg också att de personer som hade sin arbetsplats på ovanvåningen i den nya byggnaden satt helt "nakna", med total insyn när mörkret föll. Där gäller det att hålla fingrarna i styr och inte peta näsan och se väldigt upptagen ut hela tiden. Eftersom de satt så högt var de VÄLDIGT synliga. Jobbigt hade jag tyckt! Tack för en fin stund idag!
SvaraRaderaJa, det där med arbetsplatserna verkar lite jobbigt. Men bänkbelysningen skulle jag vilja se.
SvaraRaderaTack själv för den fina stunden!