Denna snörika och kalla vinter har jag ofta haft anledning att fundera över varför jag numera inte tycker om snö. Snön är ju visserligen kall och ibland blöt och smutsig, i alla fall i storstaden, men den är ju också ljus och vacker, dämpar ljud och gör konturer mjuka. Snön är ett faktum just nu. När jag var barn tyckte jag mycket om snö. Jag minns att jag kunde leka ute i en snöhög i timmar, tills hela jag var alldeles kall och blöt. (Precis som Max gör i inledningen av filmen Till vildingarnas land.) Var snöhögen riktigt stor kunde det bli tunnlar i den. Det var spännande att krypa in i snön och att det luktade på ett speciellt sätt där inne i snögrottan, påminde min bror mig om häromkvällen. Men jag minns också långa ispromenader på frusna sjöar, eller var det sparkturer. Både morfar och pappa pimplade fisk och vi borrade hål i isen med en jätteborr och öste bort issörjan. Det var roligt när vattnet plötsligt kom upp ur hålet. Men själva fisket minns jag inte mycket av. Om det var mycket snö på isen kunde vi också stega ut väggarna till ett jättelikt slott med massor av rum, som en gigantisk planritning på snöpapper. Då fantiserade jag att jag bodde där. Som barn längtade jag inte efter våren på samma desperata sätt som jag gör nu.
Det är egentligen konstigt att jag inte tycker om snö längre, för den första promenaden jag gick tillsammans med käre maken var en vit vinternatt på en snömjuk kyrkogård, för lite drygt 27 år sedan. Det minnet borde göra mig mer försonligt inställd till snö och vinter.
Jag tror man vill ha mer värme bara.. och ett enklare liv. Funderade på det häromdagen och kom fram till att när barnen flyttat hemifrån ungefär, så kanske det blir dags att flytta någonstans varmt. Där man inte behöver ha vinterkläder, slipper frysa och kan åka till vintern om man har lust. Kanske borde göra slag i saken snarast :)
SvaraRadera/D
Jag har bestämt mig för att inte sova i sommar utan vara vaken hela tiden och bara njuta av värmen, ljuset och alla dofter. Är det möjligt, tro? Vintern tar musten av mig, jag är trött och frusen mest hela tiden.... tror inte det är bra för själen med allt mörker och all kyla. Hualigen!
SvaraRadera/A
Vilken fin text om snö du skrivit, Marie. Men jag håller med dig och dina vänner här ovan, jag gillar inte heller vintern och snö. Jag träffade min man i ett snölandskap men det hjälpte inte här heller. Jag tror det är det där med att vara frusen in i märgen som är svårare för vissa av oss än andra.
SvaraRadera/K
Tack för era kommentarer!
SvaraRaderaIdag har det varit vårvinter och dagsmeja. Vackra ord!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet är starkt att börja med att deklarera att du inte tycker om snö och sedan beskriva fantastiska saker med just snön. Det är en sorts förhållningssätt till tillvaron som säger att det inte behöver vara antingen eller.
SvaraRaderaJag gillar det där med den gigantiska slottsritning på "snöpapper" - ett mycket uttrycksfullt nyord. Vackert det med!
Jag vet inte vad det kom ifrån, det där nyordet. Dagens blogginlägg är f ö illustrerat med ett sånt där jättelikt snöpapper, men ingen slottsritning på det, bara fotspår kors och tvärs och skuggan av en jättebro.
SvaraRadera