Men allra först måste jag presentera mina nya bekantskaper. Jag försöker lära mig fler och fler arter i vår flora och den här sommaren har jag mött dessa fyra, samt en hel del andra mer eller mindre bekanta och rara eller mer vanliga blomster. Längs vägkanten under sommaren kanske vackraste cykeltur på Kinnekulle växte sötvedeln vackert och ymnigt. Det är uppenbart att den trivs bra i den speciella jordmånen på platåberget. Sötvedeln känner jag igen och har tidigare slgit upp i floran men jag behövde, som så ofta, friska upp minnet. Vid Trolmens hamn, nära Vänerns vatten, hittade vi videört. Den kallas även för strandlysing och liknar sin trädgårdsodlade släkting praktlysingen.
En gammal bekant som dök upp med ett nytt namn är jättebalsaminen som konstnären Sven Ljungberg kallade för "springkorn" medan jag harlärt mig namnet "knäppblomma" av min morfar. När jag konsulterar floran är det just den rosalila jättebalsaminen som är avbildad på konstnärens tavlor, och inte den gula balsaminvarianten som på svenska kallas för springkorn. Men både "knäppblomma" och springkorn syftar på balsaminernas sätt att sprida sig genom att "knäppa iväg" fröna vida omkring. Den är ett fruktat ogräs i dessa dagar, som gärna tar över all växtlighet och bildar stora, höga och sötaktigt luktande bestånd.
Sist, men inte minst, stötte jag i början av augusti på en imponerande "skog" av strålöga i den vildvuxna delen av parken vid Marsvinsholms slott. Om denna läser jag i den virtuella floran: Strålöga är en växt som ursprungligen hör hemma i de östra Alperna och Karpaterna. I Sverige har växten länge odlats som prydnadsväxt och den har på sina håll förvildats i parker och lundar, särskilt vid dammar och på andra typer av fuktiga växtplatser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar