Jag är säker på att Wanås skulpturpark kommer att vara årets konstupplevelse för min del och jag är mycket glad över att ha fått tillbringa en halv dag där. Innan jag kom dit visste jag inte så mycket om vad som skulle möta mig, mer än Ann-Sofi Sidéns bronsskulptur Fideikommissum, som jag skrivit om tidigare här på bloggen.
Nu vet jag att många av skulpturerna är gigantiska, som den här "musslan" av betong som naturen har börjat ta över. Mossa växer på kanterna och bokollon i mängder har ramlat ner på den flata hällen. (Klicka på bilden så kan den beskådas i större format.) På "hällen" får en hel skolklass plats.
Parken är stor och den största delen är faktiskt skog. Mest bokskog, som vid tillfället för mitt besök var precis så där vacker som bara nyutslagen bokskog kan vara. I Wanås samspelar naturen och konsten på ett mycket spännande vis.
Det är ju pinsamt att jag aldrig varit där..Men nu är lövsprickningen snart över, kanske får vänta tills hösten när bokarna är roströda och granna.
SvaraRaderaJag tror att det är fint året om. Såg några fantastiska vinterbilder när jag var där. Kanske ska vi ses i skulpturparken en dag i sommar? Jag kan ta tåget till Hässleholm och sedan bussen. Den stannar precis utanför.
SvaraRadera