Gullpudra och skogsbingel

Dagens vårliga promenad i jönköpingstrakten lät mig upptäcka både gullpudran och skogsbingeln. Jag är glad över att jag fick syn på dem och kan lägga ytterligare två arter till mina botanik-kunskaper.

Gullpudran var inte svår att upptäcka. Den blommade som små lysande gröngula mattor i en öppen lövskogsmark, nära en bäckravin. Men utan Barnen i Bullerbyn hade jag inte haft något namn för dem. Jag har inte sett denna sparsamt förekommande blomma i verkligheten tidigare. Men ska det vara nånstans så passar det ju bra just i Småland.

Skogsbingeln växte överallt, men var ändå så oansenlig att jag lätt hade kunnat missa den. Här hjälpte mig fjolårets promenad med svägerskan och svågern på Kinnekulle. På något sätt liknade frodigheten och de stora lövträden naturen på Kinnekulle, och jag mindes hur ymnigt skogsbingeln växte, att den var Carl von Linnés älsklingsväxt och att blommorna (som förstås var överblommade i somras) skulle vara små och oansenliga (de finns f ö på våra hundralappar. Giftig är den tydligen också, så jag har tvättat händerna noga efter min exkursion.

Förutom glädjen i att upptäcka och lära mig något nytt, gläds jag också åt de fantastiska namnen - gullpudra och skogsbingel. Det låter som namn i en saga.