Jag har haft ett par dagars semester i mitt alldeles egna sällskap. Det var länge sedan, inser jag. Det är en annorlunda att uppleva saker utan att ha någon att dela dem med. Tidsperspektivet blir annat än när man är två eller flera som delar en upplevelse. Idag har jag promenerat några kilometer i
Dyrehave norr om centrala Köpenhamn. Det var inte bara så att jag saknade sällskap utan det fanns helt enkelt ingen annan människa i sikte. Hela Storköpenhamn var inom räckhåll, eller framförallt inom "hörhåll", men i min absoluta närhet fanns bara djur och natur. Eftersom jag också var lite osäker på vart jag egentligen var på väg blev promenaden extra spännande och liksom helt placerad ur sitt sammanhang. Både i tid och rum. Jag vandrade kanske runt där i en timme, bara i en alldeles liten del av södra Dyrehave, och det kändes som en evighet. Vilken semesterbonus! För visst är det väl en bonus, att tiden står stilla just på semestern??
Till slut kom jag fram till målet för min promenad,
Ordrupgaard, där jag fick min belöning i form av kaffe och smörgås, spännande arkitektur och vackert måleri från förra sekelskiftet, bl a Vilhelm Hammershöi - värd ett helt eget blogginlägg.
Jag har haft ett par dagars semester i mitt alldeles egna sällskap. Det var länge sedan, inser jag. Det är en annorlunda att uppleva saker utan att ha någon att dela dem med. Tidsperspektivet blir annat än när man är två eller flera som delar en upplevelse. Idag har jag promenerat några kilometer i Dyrehave norr om centrala Köpenhamn. Det var inte bara så att jag saknade sällskap utan det fanns helt enkelt ingen annan människa i sikte. Hela Storköpenhamn var inom räckhåll, eller framförallt inom "hörhåll", men i min absoluta närhet fanns bara djur och natur. Eftersom jag också var lite osäker på vart jag egentligen var på väg blev promenaden extra spännande och liksom helt placerad ur sitt sammanhang. Både i tid och rum. Jag vandrade kanske runt där i en timme, bara i en alldeles liten del av södra Dyrehave, och det kändes som en evighet. Vilken semesterbonus! För visst är det väl en bonus, att tiden står stilla just på semestern??
Till slut kom jag fram till målet för min promenad, Ordrupgaard, där jag fick min belöning i form av kaffe och smörgås, spännande arkitektur och vackert måleri från förra sekelskiftet, bl a Vilhelm Hammershöi - värd ett helt eget blogginlägg.
Tidsupplevelser, att tiden går fort eller långsamt, att den räcker eller sträcker ut sig, det är fascinerande hur det kan forma en känsla för en dag eller en tid. Oj, vad det lät flummigt, men jag förstod hur jag menade iaf..
SvaraRaderaTid och känsla, eller känsla och tid, kanske är de mer intimt förknippade än vi brukar tänka på? Det är i alla fall oftast roligare att dela sin tid med någon.
SvaraRadera