14 soltimmar ....

... i Stockholm under november månad. Det blir inte många minuter per dag. Kanske inte så konstigt att man känner sig trött och sliten så här års. För en del människor är ljuset viktigare än för andra, och även om ljusterapi inte har någon vetenskapligt bevisad effekt så kanske ett besök på iglo ljuscafé ändå kan pigga upp? Dit kan man nämligen gå för att "ljusa" (vilket ju låter betydligt trevligare än att "mörka"). Igår när jag gick till Högalidskyrkan för att fira första advent sken i alla fall solen. Men efter bara ett par timmar försvann torntuppen i dimman och mörkret lade sig återigen över staden.

Rostiga armeringsjärn, 2

Inte kunde jag ens i fantasin föreställa mig att mitt allra första inlägg på bloggen skulle leda till flera kommentarer, men det har det gjort. Så för er som är nyfikna på de NYA rostiga armeringsjärnen (eller bågarna) vid Årstavikens södra strand kommer här två länkar. Dels till Stockholm bygger som berättar om olika byggprojekt i Stockholm och dels till en artikel i DN som handlar om nybyggnation i spåren av Vin & Sprits gamla lagerlokal.

Vår Gård

På konferensanläggningen Vår Gård i Saltsjöbaden finns en stor konstsamling. Det är inte lätt att få se den om man inte har turen att få åka dit på konferens, vilket jag har haft vid ett par tillfällen. Ett av de konstverk som jag tyckt allra bäst om vid besöken är Stig Lindbergs keramikvägg över handelns historia. Här ovan ses ett litet utsnitt av den väggen. Brutalt, kan tyckas, men symboliken är att man måste vara beredd på att man kanske inte alltid kommer överens vid affärsförbindelser. Idag var det öppet hus med konstvisning på Vår Gård och jag fick möjlighet att se konstverken igen och njuta av den fina miljön.

Bröderna/Veljekset

Just nu pågår utställningen Bilder från Finland - land och folk på Waldemarsudde. Här finns konstverk från den finländska "guldåldern" 1850 till 1920. Och ett av de allra finaste (om man räknar Helene Schjerfbeck i en klass för sig) är Hugo Simbergs Bröderna, målad någon gång i början av det förra seklet. Bröderna står i ateljén, men inte alls uppställda. Ändå poserar de i samma ställning, med händerna i byxfickorna. De tittar på målningen på stativet. Är det målningen av dem själva de tittar på? Och vilka var de, bröderna?

I ateljévåningen på Waldemarsudde hänger detta konstverk vackert mellan två fönster. Det bleka novemberljuset anas utanför de stor norrfönstren. Den ljusblå färgen bakom bröderna skimrar. Men det ger inte inskanningen av vykortet rättvisa till. Måste ses på plats, helt enkelt.

Norrlandsgatan 11

På Norrlandsgatan 11, inklämt mellan mer moderna huskomplex, ligger Stockholms byggnadsförenings hus ritat av Sven Markelius och uppfört 1937. En riktig funkispärla. Här har arkitekten t o m designat gardinerna (se mönstret här ovanför). I huset låg restaurang Fontainebleau, som spängdes på nyårsafton 1982. Då blåstes flera av de nyrenoverade våningarna ut, men sedan dess har man återställt dem i ursprungligt skick.

Konst som rörelse

Idag gratulerar jag Ann-Sofi Sidén som får Moderna Museets Vänners Skulpturpris 2009. I DN säger hon: Måleriet blev för platt för mig. Jag ville åt rörelsen i livet. Och nog finns det något väldigt levande över skulpturen av den kissande kvinnan. Fideicommissum heter den och är här fotograferad i Wanås slottspark i Skåne. Fram till 10 januari kan man se henne på Moderna museet, så jag får försöka hinna dit. Men det som fick mig att känna igen Ann-Sofi Sidén i tidningen idag är faktiskt ett helt annat av hennes konstverk, som jag läste om förra hösten men aldrig såg när det visades på Bonniers konsthall.

"In passing" är en videoinstallation om de spädbarnsinkast vid tyska sjukhus där mammor som av olika skäl inte klarar att ta hand om sina nyfödda barn kan lämna dem anonymt med två månaders ångerrätt. När jag läste om det väcktes (förstås) massor av tankar och känslor. Vilka kvinnor är det? Ångrar de sig sedan? Vad händer med barnen? Och vad händer med dem som tar hand om barnen på sjukhusen? Modigt att våga ställa alla de där frågorna och att våga visa något som är så svårt förstå. Konstnären själv säger: Det är sällan man hittar platser i det urbana landskapet som är så laddade och symboliska. Nu kan man se delar av videoinstallationen som fotogravyrblad på Moderna museet. Alltså en anledning till för mig att gå dit.

(Bilderna har jag fått av en vän i Skåne. Vilket jag vill tacka för.)

Avlagda armeringsjärn?

Som stora rostiga presenter ligger de där, armeringsrören som förr höll Vin & Sprits hus vid Årstaviken upprätt. Nu är den stora lagerbyggnaden jämnad med marken. Kvar vid bergväggen finns bara en stor grusplan och en stor grushög. Och så en oändlig mängd armeringsjärn, snyggt paketerade med lila spännband.