söndag 26 augusti 2012

Artipelag

Främsta anledningen till ett besök på Artipelag är nog själva platsen, och det fantastiska huset som smälter in bland träden och berghällarna som om det alltid har funnits där. Konstutställningarna behöver kanske några år på sig för att växa in i de mycket stora lokalerna.

Men åk dit ändå. Titta på Candida Höfers fantastiska fotografier från flera decennier, bl a Borgarna i Calais av Auguste Rodain som hon har fotograferat på olika platser runt om i världen. Skulpturgruppen finns i en mängd länder och dess placering gör att betraktaren ser dem på olika sätt. Eller hennes många fotografier från olika djurparker. Att titta på dem är som att gå på zoo. Samma känsla av sorg och smärta över de instängda vilda djuren infinner sig. (Jag återkommer med ett inlägg om huvudutställningen Platsens själ.)


Här ovan syns en del av sedumtaket och en som är på väg att hoppa ner på spången som leder till båtbryggan. Ska du åka till Artipelag rekommenderar jag verkligen båt. Det är fint att komma dit sjövägen, och båtresan från stan är varierande och vacker.

onsdag 22 augusti 2012

Ett oväntat bord

Det regnar mycket i Jönköping dessa dagar. När jag tar en kvällspromenad måste jag skyla för regnet under taket till Högskolan för lärande och kommunikation. Då hittar jag ett oväntat bord. Det är stort och fullt av Lena Cronqvists mini-skulpturer. Små flickor med flätor och hästsvans gör grimaser i regnet. Vilket fint sällskap!

Jag har bloggat om större Lena Cronqvist-skulpturer tidigare, här och här. Flickorna som hoppar hopprep står numera på taket till Sven-Harrys konstmuseum, och har ibland sällskap av livs levande flickor.

onsdag 15 augusti 2012

Liljorna på ängen

På Gunillabergs äng har Tage Andersen planterat tusentals liljor. När jag var där för ett par veckor sedan hade de precis börjat blomma. Det var en märklig känsla att vandra runt bland de stora liljorna, som finns i blomsteraffärer, och samtidigt se den alldeles vanliga ängen med dess mängd av oansenliga gräs och örter. Jag vet inte om jag tycker det är vackert, men spännande är det. Det blir som kullerbytta i hjärnan när liljorna som inte alls hör hemma i den småländska floran plötsligt finns där, helt i samklang med naturen.

tisdag 14 augusti 2012

Den lilla flickan som var jag

För tillfället tänker jag en del på åren som går. Ibland känns det bra, ibland känns det svårt att förstå. Då tittar jag på den lilla flickan som var jag, och säger "dä". Hon hjälper mig att förstå. För ett tag sedan fick jag en inbjudan till ett 50-årskalas, med ett foto på en annan liten flicka. Där stod:

Så dumt och meningslöst men ändå mänskligt, att bli avundsjuk på den lilla solstråle man en gång var.

I blåbärsskogen

Nu har getramsen på stora stenen blommat över och under den mognar blåbär och lingon. När jag står och tvättar händerna efter trädgårdsarbetet ser jag bären i närbild. Det är som om jag vore i Elsa Beskows värld. Här skulle Putte i blåbärskogen kunna dyka upp när som helst.

onsdag 8 augusti 2012

Vit sötväppling

Medan regnskurarna avlöser varandra tar jag en lite kvällspromenad. I ett av stadens områden finns en avspärrad rivningstomt mellan de nybyggda husen. Där växer renfana, rödklöver, harklöver, någon sorts skräppa eller syra och så vit sötväppling. Just sötväpplingen har följt mig denna sommar, ända sedan semesterns första dag när jag var på Öland. Jag menar att jag har noterat dem i otaliga dikesrenar och vägkanter under sommarens cyklingar. Men de som jag ser idag är otroligt stora. Spännande att de växer upp på en tomt där ett hus tidigare stått och som nu väntar på att bebyggas på nytt. Så är det ju ofta med växters frön. De ligger i jorden i åratal, kanske hundratals år (inget bäst före-datum på de fröna) och när betingelserna är de rätta gror och spirar de. Dagens sötväppling var upp emot ett par meter, och alldeles vit. Mycket stilig!

fredag 3 augusti 2012

Mitt emellan Köpenhamn och Stockholm...

... säger Tage Andersen att hans Gunillaberg ligger. Det ligger också mitt emellan naturen och kulturen. Mitt emellan människorna och djuren. Mitt emellan skogen och hagen. Mitt emellan blommorna och rosten. Mitt emellan levande och döda.
Åker du någon gång med bil på vägen mellan Jönköping och Ulricehamn, är det bara att svänga av från stora vägen några kilometer - och du finner en förtrollad plats mitt i de småländska skogarna. Men jag rekommenderar ändå att du tar bussen från Jönköping, eller Borås, kliver av vid Bottnaryd Industrigatan, går genom industriområdet tillbaka mot stora vägen och under den samma, följer den slingriga grusvägen förbi reningsverket och smultronställena. Sedan är det bara att följa skyltarna mot Gunillaberg, och när du efter 20 minuters promenad kommer dit är det som om en annan värld dyker upp bakom kohagarna och grishägnen.
Du kommer att ha några fina timmar framför dig när du kan njuta av platsen, naturen och konsten. Och fördelen med att ta bussen är att du kan dricka ett glas vin tillsammans med Tage Andersen i orangeriet. Här finns fler bilder från Gunillaberg.

När blicken själv får välja

Den här bilden tog jag för några år sedan på Barnhusbron i Stockholm. Jag tycker mycket om den, och den har tidigare varit vinjettbild för bloggen. Nu använder jag den för att bearbeta det faktum att Stockholm snart inte är min hemstad längre. Och för att fundera kring det där med utsikter och vidsträckta vyer.

Jag tycker om när blicken får vila på något som är långt borta. Alldeles för mycket tid i livet går åt till att stirra på det som finns nära, som datorskärmar, boksidor, tidningar, uppsatser och paddans fantastiska bildskärm. När jag lyfter blicken vill jag se långt och fritt. Därför är jag glad över arbetsplatser med vid utsikt. Vyerna från min f d arbetsplats i Stockholm eller min nuvarande i Jönköping tycker jag om. Men också utsikten från mitt stockholmshem. Tur är att en ny vidsträckt vy väntar på mig i Malmö.