Det är alldeles för få små flickor i mitt liv

Sensommarmognad

När jag var yngre drabbades jag alltid av vemodskänslor så här års. Att sommaren tog slut och hösten började nalkas kändes sorgesamt och vemodigt. Numera uppskattar jag sensommaren och den tidiga hösten. Egentligen finns det nog inget väder som jag tycker så mycket om som den lite klara luften i slutet av augusti och september när solen fortfarande värmer. I Stockholm har det varit två fantastiskt fina dagar och jag undrar varför jag inte har semester just nu.

För många år sedan hade jag en kollega som då var i samma ålder som jag är nu. När hon beskrev hösten som sin favoritårstid blev jag avundsjuk och önskade att jag också skulle kunna njuta av den tid på året som för mig mest var förknippad med avsked från sommaren. Jag minns att hon sa att när jag skulle vara i hennes ålder så skulle jag också kunna njuta av hösten. Jag undrar hur hon kunde veta det?

Nya bloggar att följa

Jag söker nya bloggar att följa. De jag har på min lista just nu räcker inte. Några uppdaterar för sällan. Andra har jag tröttnat på. Tips mottages tacksamt! (För visst finns det väl massor av intressanta bloggar att läsa??)

För ett år sedan

Då: Strålande sol. Klar fjälluft. Hisnande liftfärd. Oändliga vyer. Vandring upp på fjället. En förtrollande dag.
Idag: Trångt på tunnelbanan. Asfalt och betong. Arbete hela dagen. Men det kanske blir alldeles underbart det också?!

Lyckligt lottad

Knappt har sommarsemestern gått ur kroppen så börjar planerna för nästa ledighet. I mitten av september tar maken och jag tåget söderut för att så småningen komma till Umbrien i Italien. Det känns som en bra plan.

Uppfylld semesterlängtan

Den första juli skrev jag om min semesterlängtan. Nu har jag arbetat i två dagar och kan se tillbaka på fyra veckors semester som till stor del uppfyllde min längtan. Jag har lagat och ätit god mat. Jag har plockat väldigt lite blåbär och lite mer kantareller. Jag har cyklat desto mer. Den bästa turen var kanske den upp på Hallandsåsen i motvind. Lön för mödan fick jag när jag susat nerför en av backarna (fortfarande motvind, så egentligen är "trampat ner för en av backarna" en bättre beskrivning). Och där stod jag med cykeln i den kraftiga vinden och drack alldeles för söt läsk och åt alldeles för söt sockerkaka. Och då kom de. Fem steglitser i bågformig flykt. Först hörde jag deras karaktäristiska läte, stickelitt, och sedan såg jag dem. Och de var precis som i fågelboken, landade på tiselbollarna i diket, som om de visste att deras latinska namn "carduelis" betyder just tistel.

Några goda böcker har jag också läst. Den som fångade mitt intresse under den sista semesterveckan är Hjärtblad av Aino Trosell. En poetisk historisk roman om en vandrande dalkullas uppväxt i hungersnödens Sverige, bara några generationer bort. Och om hennes utveckling till en självständig ung kvinna i takt med att samhället runt omkring växer till den värld vi känner igen oss i, med bl a postgång och järnvägar.

Dags att börja jobba igen

Det är märkligt och jag tror varje år att det inte kommer att inträffa, men efter nästan fyra veckors semester känner jag rastlösheten komma krypande i kroppen och jag längtar faktiskt tillbaka till arbetet. Inte egentligen efter arbetsuppgifterna och inte heller efter att vara instängd hela dagarna, men efter en meningsfull sysselsättning. Det är svårt att själv ge sina dagar meningsfullhet och det finns ett begränsat värde i att bada, fika, cykla på utflykter, läsa romaner mm. Tro det eller ej!

En ny festklänning

Jag tycker om att tänka på saker som ska hända långt i förväg. Just nu tänker jag en hel del på mitt 50-årskalas, som kommer att gå av stapeln om ungefär ett år. Jag planerar, men vänder och vrider också på planerna och ändrar mig. Det är nog bra, för jag är snabb på att få idéer och det är inte alltid de första idéerna är de bästa.

Häromdagen när jag var i orangeriet i Sofieros slottsträdgård fick jag nya idéer om hur en bra festklänning kan se ut. Låt vara att dessa kreationer av Agneta Spångberg är tillverkade i keramik och inte lämpliga att ikläda sig, men färgrikedomen och mönsterprakten inspirerar i alla fall.

Galleri Arnstedt i Östra Karup

Gårdagens stora överraskning var Galleri Arnstedt i Östra Karup. Östra Karup ligger precis vid E6:ans infart mot Båstad, på gränsen mellan Skåne och Halland. Det är ett mycket litet samhälle, med en affär och en låg- och mellanstadieskola. Mitt emot kyrkan, precis vid en forsande bäck, ligger det oväntade galleriet. Förutom flera olika utställningar finns även en fantastisk skulpturträdgård. Lite grand som Wanås skulpturpark, fast i miniatyr. Titta bara på de här drygt meterlånga tallbarren i rostigt järn!